lite av varje

Åh åh tjejer

Vi måste höja våra röster för att höras. Känns texten förlegad? Jag tycker inte det. Efter Raunis inlägg om manligt, kvinnligt väcktes en del tankar. Jag har tidigare funderat och även tagit upp det här på min blogg på Fotosidan.

För mig är bloggandet nästan som att skriva dagbok och dela med mig av mina bilder och tankar. Jag har alltid tyckt om att skriva även om jag skriver hellre än bra. Jag har ibland problem med grammatiken och under en tid i mitt liv blev jag påhoppad av en språkpolis, vilket fick mig att sluta skriva under en period.

Jag tror att grammatiken blivit lite lidande av att jag är tvåspråkig. Svenskan var inte det första språk jag lärde mig. Jag kan inte heller minnas när jag lärde mig svenska men förmodligen var det ganska tidigt då jag började leka med svenska barn och när jag började första klass kunde jag svenska.

För ett antal år sedan då jag gick en teaterutbildning hade vi ett projekt tillsammans med elever som gick en skrivarkurs och jag diskuterade med en av tjejerna om skrivande och jag sa att jag gärna hade gått en skrivarkurs men att jag hade problem med grammatiken, jag ansåg mig inte tillräckligt kvalificerad för att gå en skrivarkurs.

Svaret jag då fick, har etsat sig fast i mig.

- Det spelar ingen roll, skriv det du känner, sa hon.

Så självklart var det. Ni tycker kanske att det var väl inget märkvärdigt med det, men för mig har dessa ord betytt mycket. Jag hade under lång tid talat om för mig själv att jag inte kan skriva. Vad hände tror ni?

Jo, jag började skriva igen och det var innan bloggandets tid, men jag skrev och skrev , sparade i min dator. Jag skrev för mig själv, ingen annan läste mina texter. Det var en befrielse.

Numera tänker jag inte på att jag kanske inte skriver rätt och skulle någon språkpolis hoppa på mig så bryr jag mig inte, ifall någon inte förstår vad jag skriver får jag väl förklara vad jag menar.

Vad jag vill med detta är att vi ofta är så bra på att sätta gränser för oss själva för att vi lyssnar allt för mycket på andra och det gör många gånger att vi går miste om upplevelser. Många av oss är experter på att tala om vad inte kan men desto mindre experter på att tala om vad vi kan och vad vi skulle kunna lära oss om vi bara vågar.

Vad har detta med manligt och kvinnligt att göra? Min personliga åsikt är att bäst klimat och dynamik skapas av en blandning av olika personligheter, intressen, kön och ålder. Ett gäng med likasinnade kan bli ganska tråkigt, enformigt och förutsägbart. Mångfald är kanske rätta ordet.

Alla behövs vi, så om det nu finns någon tjej som inte tycker sig platsa bland, för tillfället flertalet bloggande män här på Fotosidan, skriv och fota som ni vill. Jag gillar att läsa och titta på alla möjliga foton. Våga vara er själva, det brukar bli bäst då.

Jag har för nävarande inte varit så aktiv här, har mycket annat att stå i, men det är en annan historia, som jag kan återkomma till.

En trevlig helg till er alla!

2012-09-22 14:40   Roger Petersson (DGA)

Hallelå Pia-Kristina
Bra inlägg å jag kan bara säga att SKIT I SPRÅKPOLISER jag har också fått en del mail från diverse, men vafaen en lever ju bara en gång, så blogga på å skriv de du vill, Men vill påängtera att jag fått mail från arga damer också faktiskt, Jag kanske e lite vulgär ibland ;=))) Men en sak vet jag, å det att jag har roligt, å det har ju int alla :=))

MVH Roger ha en kanonis lördag nu

Svar från Pia-kristina 2012-09-23 10:04

Tack Roger och fortsätt att vara den du är och skriv hur du vill.

2012-09-22 14:46   Lena Eriksson

Härligt !!!...Rauni kanske manade fram förändring... :)

Dessutom; jag tycker du skriver jättebra!
/ Lena

Svar från Pia-kristina 2012-09-23 10:05

Tack Lena! Hoppas bloggandet håller i sig.

2012-09-22 14:55   Heléne Alklid

Skit i alla språkpoliser! =) Är så trött på folk som kommer med pekpinnar till höger och vänster!
Skriv av hjärtats lust!

Ha det så gott!

Svar från Pia-kristina 2012-09-23 10:06

Tack Helene! Ha det gott du med!

2012-09-22 16:12   ylva_h

Grammatik kan man få hjälp med om det behövs, men har man inget att säga så hjälper ingen skrivarkurs i hela världen...
Lycka till!

Svar från Pia-kristina 2012-09-23 10:07

Så sant det du säger Ylva och Tack.

2012-09-22 21:30   Margareta Cortés

Som jag sa till Rauni så har jag inte tänkt på att det är sådan snedfördelning mellan könen här bland bloggarna.
Har nog mera sett till innehållet i de som jag läser.
Men visst det är kul om vi blir fler "tjejer" här.
Bra skriver du och söt liten sprallig tjej på din bild.

Svar från Pia-kristina 2012-09-24 09:09

Tack Margareta!

2012-09-22 23:53   RHelena

Nog har du en språklig ådra! Om varenda detalj blir rätt eller fel är verkligen inte hela världen! Saken är den att en del av våra författare inte har varit några lysande stjärnor i skrivandets konst under sin skoltid och ändå har de blivit textkonstnärer! Träning ger färdighet och som någon redan har skrivit, ingen hjälp finns att hämta om man inte har något att säga!
All modern språkforskning visar att två- eller flerspråkigheten inte har någon negativ inverkan på ett barns språkutveckling (inkl grammatik), även om de någon period t.ex. blandar ord från olika språk i sitt tal. Tvärtom, många gynnas i sin språkutveckling av flera språk. En period var man tyvärr rätt angelägen om att både skrämma och skuldbelägga föräldrar som hade ett annat språk än svenska i hemmet (undantaget nu om det handlade om typ engelska, franska för DÅ var inte flerspråkigheten skadlig...!). En annan sak är att det kan finnas enskilda barn som inte gynnas av flerspråkigheten pga någon abrovink i den språkliga och/eller motoriska utvecklingen. Förresten är folk uppväxta i enbart svenskspråkiga miljöer knappast några språkvirtuöser per automatik. Långt ifrån!

PS. Jag fick förresten öknamnet "språkpolis" på mitt jobb något år sedan; dels handlade det om min vurm för att vi inom statsförvaltning skulle i möjligaste mån använda svenska ord när sådana finns, i stället för engelska dito, dels om att grammatisk korrekthet är viktig för trovärdigheten i vissa officiella sammanhang. För övrigt är jag rätt tolerant med hur var och en behandlar språket privat... Fast finska svordomar har jag extremt svårt för... ;-) DS.

Svar från Pia-kristina 2012-09-23 10:12

Jag är oerhört stolt och glad för att jag är tvåspråkig. Jag skulle också kunna tänka mig att vara en sådan språkpolis, tycker nämligen att engelskan har tagit för stor plats i vissa sammanhang. Men finskan är ett härligt språk.

2012-09-23 11:51   Tomasz

Min mamma pratade finska med mig tills jag var två år, sedan blev hon rädd att jag inte skulle lära mig svenska ordentligt. Det är så synd, svenska lärde jag ju mig automatiskt eftersom vi bodde här men finskan är förlorad...

Nåväl, jag har nog fått ett intresse för språk åtminstone. Och från att ha varit språkpolis tycker jag det är mer intressant att höra vilka ord folk väljer och inte väljer när de tycker något. Den lilla "debatten" om mansdominansen här bland bloggarna har avslöjat en del intressanta saker i ordvalen.

Det är synd att inte fler tjejer vill blogga här och varför det är så är svårt att gissa. Generellt brukar man ju prata om hur inbjudande en gemenskap är och hur det påverkar mångfalden. Fast jag vet inte om FS bloggar verkligen är en gemenskap, var och en skriver väl här för sin egen skull antar jag.

Ha det gott, och fortsätt skriva! /Thomas

Svar från Pia-kristina 2012-09-23 20:17

Jag har flera vänner med liknande bakgrund som jag rent språkmässigt som förlorat sitt modersmål dvs det språk de först lärde sig Jag är glad att jag bevarat finskan. Det beror på att vi hemma alltid pratade finska och för min del kändes det mest naturligt. Tack Thomas!

2012-09-23 12:11   Ewa Kirjavainen

Jag känner inte att jag inte får skriva som jag vill här. Men jag ser ju att vissa bloggar läses och kommenteras mer än andra. :-) Kämpar med språket nästan varje dag själv, trots att svenska är mitt första språk men med andra influenser som stökar till det för mig ibland.

Att av slentrian öppna en blogg, som jag med tiden lärt mig att jag bara blir besviken över (både vad gäller bild och text), har jag dock slutat med. Jag läser med stor behållning välskrivna och intressanta texter oavsett om det är mer tekniksnack eller handlar om vardagstrivialiteter, eller om det "bara" är bilder som på något sätt väcker mitt intresse. Att få ta del av andras intressen, vardag, arbete, tankar o.s.v. tycker jag är spännande och vidgar mina egna vyer. Som du skriver så berikar det oss om variationen finns där, högt, lågt, manligt, kvinnligt, skulle bli mycket trist annars. Ha det fint!
//Ewa

Svar från Pia-kristina 2012-09-23 20:20

Tack för dina ord Ewa och jag håller med dig om att det är intressant att ta del av många inlägg här på Fs.
Ha det gott du med.

2012-09-24 04:20   EGW

Ett bra inlägg! Att du övade dig att skriva bara för dig själv var säkert väldigt nyttigt. Som (pensionerad) yrkesskribent måst jag sätta bra betyg på ditt skrivande. Det är sannerligen inget fel på din grammatik. Det finns många andra kvaliteter som är väl så viktiga, som att texten är lätt att följa, enkel och rak. Du är helt enkelt en god skribent, och det är ett nöje att läsa vad du skriver.

Språkpoliser är inte mycket att bry sig om, det rör sig nog mest om personer med dåligt självförtroende som passar på att hävda sig på någon annans bekostnad. Dessutom har de ofta helt enkelt fel, vilket man förstår om man följer språkspalter i olika tidningar och liknande. Många hör av sig till experterna med klagomål på andras språk, och det vanliga är att de får veta att de faktiskt inte vet vad de talar om.

Språket tillhör oss alla. Vi har alla rätt att uttrycka oss, både i tal och i skrift. Rätt och fel i språket är ofta en poänglös fråga att diskutera. Det är två saker som det handlar om:

1. Att språket är begripligt, så att dem du vänder dig till förstår vad du vill säga.

2. Att språket har en viss stil -- din egen personliga stil. Om du är journalist eller skriver för en myndighet så kanske det ställs vissa formella krav på din stil, krav som bestäms av din uppdragsgivare. Annars handlar det mest om vilket intryck du vill göra.

Svar från Pia-kristina 2012-09-24 09:15

Tack Ernst och dina ord gör mig glad, ska du veta. Det är nog så att man kommer längst med att vara sig själv. Jag har för närvarande nöjet att läsa Leif G W Perssons senaste bok om sitt liv och sin klassresa och jag tycker verkligen om hans sätt att skriva.