lite av varje

Ibland är man trött på sig själv

och det är jag just nu eller lite uppgiven men ändå inte, för det finns så mycket fint och bra omkring mig. Men det är så mycket annat som händer runtomkring. Jag är inte ledsen. men tankarna är på annat håll. Kanske ska jag gå en utbildning, jag vet inte, men det låter lockande och jag vill, men det är inte säkert jag kommer in och så tänker jag att kanske är jag för gammal eller så är jag inte det.

Jag har ju många års erfareheter från olika håll, har varit med om en del. Vad gäller mitt fotande just för tillfället så tänker jag på hur jag skulle kunna utveckla det mer, jag är sugen på fler prylar till kameran men just nu står det inte råd till det. Det är så mycket annat som jag behöver lägga pengar på.

Jag är inne i en fas då jag troligtvis ska lämna något som jag gjort i över tjugo år, det är många tankar som far omkring, ena dagen känns det som att det finns bara möjligheter och den andra så finns det inga, känns som jag är förbrukad och lagt  mycket tid på något som jag egentligen inte brunnit för de senaste åren. 

Men trots allt känns det som att det finns hopp, jag kan styra om och så här långt har jag fått stöd och det är jag så tacksam för. Jag har sökt hjälp, vilket jag tidigare aldrig gjort på samma sätt och det har gett mig så mycket positivt och det värmer mig. Känns ändå som jag är på väg att bli en mer hel människa. men jag jag bär också på en del ilska över att jag lagt så mycket tid och energi på mitt arbete tex, och när jag inte längre kunde prestera lika mycket, då var jag  inget värd. Med risk för att låta lite bitter, så har inte en person av mina tidigare arbetskamrater hört av sig sen jag blev sjuk. Visst jag har säkert varit obekväm i vissa fall,  som ifrågasatt men jag har skött mitt arbete och lite märkligt är det eller så är det inte det utan vi är alla ganska obetydliga i det flesta sammanhang. Det förväntas att vi ska prestera och aldrig få någon som helst respons, inte en klapp på axeln, det är bara resultaten som räknas.

Jag är även glad att jag håller liv i min blogg och får gensvar, det är verkligen något jag uppskattar, bara så ni vet, kanske hinner jag inte alltid ge lika mycket uppskattning tillbaka och ibland får jag lite dåligt samvete för det. Men det värmer mitt hjärta när jag får respons och jag kan ta mothugg också, det är helt ok.

Livet snurrar och rullar på.

Här även något jag läste och tittade på idag:

http://www.da.se/home/da/home.nsf/unid/5DAD59035A4E7DD7C125785D00488D0D?OpenDocument

2011-04-01 02:22   EGW

Friska takter, dom tuttar på i skogen och låter det brinna! Men faktum är att det är skogens naturliga sätt att förnya sig. Vilket jag själv sätt exempel på på gamla brandplatser. Bäst att låta experterna syssla med sådant där!

En träffsäker illustration har du i bilden :-)

De där gamla arbetskamraterna är inga människor som du behöver, så glöm dem! De har ju faktiskt bevisat alldeles på egen hand vilket lågt värde de i själva verket har i ditt liv. Så bra att du håller liv i din blogg och delar med dig av både bilder och tankar. Du är ju faktiskt en sådan människa som tillför något.

När det gäller fotoprylar har man bestämt aldrig för mycket :-) Men det är väl fint att önska, förr eller senare fixar det sig. Jag har det likadant. Huset ska renoveras, tandläkaren ska ha sitt etc. Så det är inte alltför ofta det finns pengar till fotohobbyn. Men tillräckligt ofta i alla fall, det var jättekul att jag kom över en ny kamera jag önskade mig till ett mycket lägre pris än jag räknat med.

Se till att krya på dig nu, så att du kan upptäcka mer av världen med kameran i handen!

Svar från Pia-kristina 2011-04-02 08:54

Tack Ernst!

2011-04-01 13:24   RHelena

Att sätta sig själv i centrum är inte alltid det som får en att må bäst och gör livet trevligt för andra omkring en. Lagom är bäst. MEN, i ett avseende är det väldigt viktigt att sätta sig själv i centrum och då handlar det om relationen till arbetslivet. Man kan ha ett trevligt och givande arbete (som anställd), man har kanske lyckan att ha trevliga arbetskamrater osv, sedan kan saker och ting ändras och man upptäcker att man har sig själv närmast ändå. Man har kanske slitit hårt under sitt arbetsliv som du har gjort och upptäcker man har gett för mycket, priset har blivit högt i förhållande till vad man får tillbaka. Då senast ska man sätta sig själv i centrum!

Tror att en utbildning kan vara otroligt givande, särskilt när man inte längre är purung! Nya vyer öppnas och det är helt underbart! Så upplevde jag det i alla fall när jag gjorde en riktig tvärvändning själv ett antal år sedan, i mogen ålder. Håller tummarna för dig!

Svar från Pia-kristina 2011-04-02 08:58

Tack Rauni, ja, jag tror faktiskt också att en utbildning är bra trots att man inte är så ung och jag hoppas jag får chansen till det., förstår att jag inte är ensam om att ta steg mot en annan rikting.