Vanellus vanellus har anlänt
och det är en av mina favoritfåglar, tofsvipan, de ser ut som små soldater på åkrarna, de flyger på ett speciellt sätt och ja, de låter så speciellt, som badankor som barnen har och leker med, sådana där som man trycker på och ett läte uppstår. Lyssna här http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3275&grupp=6564&artikel=2593317
Tofsvipan är en av våra tidigaste vår- och sommargäster. Den kommer i februari - april och flyttar i juni - oktober till Västeuropa och till de västra Medelhavsländerna. Arten häckar spritt i södra och mellersta Sverige upp till mellersta Värmland, centrala Dalarna och längs Norrlandkusten till södra Ångermanland. Förekomsten i landets norra delar är mycket mer lokal, där en koncentration till älvdalar och jordbruksmarker kan ses. I sparsama till sällsynta fall häckar den dock på våta myrar över stora delar av Norrlands inland.
Tofsvipan har i olika delar av Sverige olika namn. I Halland kallas den för säavipa, i Skåne såkaja, tikråka(Västergötland) och bläcko (Gotland). När man i Skåne ser fågeln vid det första vackra vädret i mars, säger man att nu har man bara "vibevintern" eller "vibefnysan kvar. I Västergötland säger man att lägger vipan sina ägg högt, får man en våt vår och sommar.
Inom magin måste Tofsvipan haft en betydande roll, eftersom det enligt gammal svensk folktro, i Sörmland, påstås att om man förvarar ett viphjärta i vänstra skon då man spelar om pengar, vinner man alltid. Ett annan uppfattning från samma plats var att "kan man i ett vipbo finna en sten med många färger, blir man osynlig om man bär denna sten på sig."
ur Sveriges ornitologiska förening
/Per
på ankomsten av viporna till Bodentrakten.hälsar bo-lennart