lite av varje

Året var 1956...

"Om två veckor skall vi lansera Fish Sticks!" Karl Evert Flinck, en legendarisk produktutvecklare på Findus, hade nåtts av ryktet att en grossist skulle börja importera Fish Sticks från USA. För marknadsledaren Findus var det viktigt att vara först på marknaden med nyheter och produktutvecklaren Flinck hade redan 1953 vid ett besök i USA uppmärksammat att Fish Sticks var en försäljningssuccé.

Planen var att Findus fabrik i norska Hammerfest skulle börja med produktionen men eftersom de ännu inte hade hunnit komma igång då importryktet tog fart, förlades produktionen istället till Bjuvfabriken utanför Helsingborg. Prover skickades flygledes från USA till Bjuv och dessa analyserades noga: paneringen skrapades av och vägdes, fiskbitarna mättes och det bestämdes att de svenska fiskpinnarna skulle efterlikna de amerikanska så långt det var möjligt. I Bjuv fick produktionspersonalen i uppdrag att göra 500 kg fiskpinnar inom två veckor! Detta för att vara säkra på att Findus fiskpinnar skulle hinna ut till de dominerande butikerna innan en eventuell importbåt från USA med Fish Sticks skulle komma fram. Om nu ryktet var sant.

Först gällde det att snabbt tillverka de första djupfrysta fiskblocken ur vilka man skulle såga ut de avlånga fiskpinnarna. Den enda plattinfrysare som då fanns tillgänglig var i Listerlandets Fryserier i Hörvik. Där hade Findus redan en mindre tillverkning av djupfryst fisk. Frysramar tillverkades hos en liten verkstad och höjden gjordes till endast ca15 mm för att senare spara in ett moment. Ramarnas längd och bredd anpassades till plattorna i frysskåpet. Fiskfiléerna packades korsvis så att få håligheter och isfickor bildades i blocken.

Ramarna placerades på plintar och filéerna lades direkt i ramarna utan något emballage.

Fiskfiléerna hade hög vattenhalt och utvidgade sig följaktligen vid infrysningen - så mycket att de tunna blocken blev omöjliga att knacka ur ramarna! Ramarna slipades och smordes in med matfett men det hjälpte inte. Räddningen blev en domkraft som någon hade i sin Volkswagen...

Efter ett par intensiva dygn var dock det första halva tonnet med opanerade fiskpinnar klart och transporterat till Bjuv. Karl Evert Flinck hade under mellantiden skaffat en liten fritös från ett litet dotterföretag till Åkerlund & Rausing som sålde och hyrde ut maskiner för tillverkning av Donuts-munkar. I oljebadet fördes munkarna runt av ett stjärnhjul under friteringen. Munkarna flöt fint, men fiskpinnarna sjönk och brände fast på värmeelementen! Verkstaden gjorde snabbt en rund rostfri plåt som skruvades fast några centimeter ned i oljebadet men trots försänkta skruvar så blev det fula repor i paneringen. Plåten togs av och ny hållare svetsades fast på plåtens undersida. Så småningom var problemen lösta och fritösen kom igång. 10 fiskpinnar i minuten friterades och innan dess rullades pinnarna för hand i skorpmjölspaneringen. Det var viktigt att fiskpinnarna inte friterades helt igenom, en frusen kärna i mitten måste finnas kvar så att pinnarna inte bröts vid den fortsatta hanteringen.

Efter friteringen kyldes fiskpinnarna ner fortast möjligt. Detta skedde på nätbrätten i en infrysningsställning som byggts in med masonit. På toppen riggades en trumma upp till en ventilationsfläkt i taket. Rotationsriktningen på fläkten ändrades så att kall ytterluft pressades ner och kylde de varma fiskpinnarna. De packades sedan i helt vita, vaxade kartonger som efter infrysning slogs in i tryckt dekorerat vaxpapper och värmeförseglades för hand mellan värmebackar. För att få fram det tryckta vaxpapperet i tid fick Åkerlund & Rausing använda gummiklichéer för dekoren, varför kvalitén på trycket blev därefter. Amerikanska Fish Sticks hade fotograferats av men bildperspektivet vändes upp och ner i hastigheten.

Kvantiteten klarades av på utsatt tid och kvalitén var väl så bra som den amerikanska, tack vare den fina fiskråvaran. Någon konkurrerande importprodukt dök aldrig upp och försäljningen av Findus fiskpinnar kom igång med rekordfart. Namnet Fish Sticks översattes rakt av. I England var namnet Fish Fingers, som lät förfärligt på svenska. Efter mycket huvudbry fastnade man till slut för namnet "Fiskpinnar? som då verkade mycket främmande.

Produktionen rationaliserades stegvis. I Bjuv skedde produktionen i Konservhall 1 med den åtföljande infrysningen i frystunneln i källaren under Marmeladfabriken. Allt var bra utom fiskpinnarnas färg. Utvecklingsgruppen ansåg att paneringen var "råttgrå" men med lite färgglada kryddor, bland annat paprikapulver, löstes även det problemet. Produktionen flyttades sedermera till Findus fabrik i Grimsby där en automatisk produktionslinje installerades. I Hammerfest kom också produktionen igång så småningom men idag är all produktion av fiskpinnar förlagd till Frankrike.

Text hämtad från http://www.fiskpinnar.se/Historia

Fiskpinnar är Finduskoncernens äldsta färdiga fiskprodukt.

Häromdan var jag inne i lokalerna som stod för plattinfrysningen i Hörvik, numera används de som lager och förråd och är i ganska dåligt skick invändigt, hade inte kameran med då men här är några bilder jag tog på utsidan idag. Lite kul tycker jag att lilla Hörvik haft ett finger med i spelet när fiskpinnarna skulle utvecklas på 50-talet.

2011-03-02 21:53   EGW

Tack för detta stycke industrihistoria! Jag minns när fiskpinnarna kom. Min ärliga mening är att de höll högre kvalitet på den tiden. Mer fisk, mindre panering. Och så har de försökt använda sej, det blir inte alls samma sak. Numer äter vi aldrig fiskprodukter som är panerade/friterade på fabrik och lyxar alltid till det med råvaror, gärna färska om det finns. Men för en barnfamilj på 50-talet var fiskpinnarna en skänk från ovan.

Kanske är fiskpinnarna den äldsta frysta produkten fortfarande i produktion, men före fiskpinnarna kom fryst torks i block. Vi bröder gillade inte fisk, det var ben i den. Men torskblocken garanterades vara benfria. Så vår far utlovade en hel femma (fem veckors veckopeng) till den av oss som kunde hitta ett ben i torskblocket. Och det dröjde inte länge förrän min lillebror hittade ett! Men tror någon att han fick en femma? Nej, på något sätt försökte pappa låtsas att det var något fusk inblandat. Usch vad besviken jag blev på honom, han stod inte vid sitt ord!

Svar från Pia-kristina 2011-03-06 00:30

Så lite så och jag tycker det är så roligt att Hörvik haft ett finger med i spelet, när fiskpinnarna utvecklades. Ja, de var säkert bättre då , vi köper inte heller numera panerade fiskprodukter, vi kan ju köpa färsk torskfile`och det är så himla gott. Vad tråkigt med din pappa som inte höll sitt löfte.

2011-03-02 23:17   RHelena

Lite allmänbildning om något som vi har tagit så givet. Allting har sin historia! Och att lilla Hörvik har varit med på ett hörn, det var ju lite uppiggande! Fiskepinnsmuseum nästa? Njaa, skulle kanske inte bli någon succé...:-)

Svar från Pia-kristina 2011-03-06 00:34

Ja, visst är det så att alllting har sin historia och jag tycker det är lite kul att Hörvik har haft en del med i pinnarnarnas historia. Ja, man kan spinna vidare på det där med fiskemuseum. Pinnarnas museum i så fall.