lite av varje

Jag har blivit osynlig

Det sa i alla fall min vännina till mig då jag berättade att jag vid flera tillfällen stött på personer som slutat hälsa på mig. Har funderat en del på det där och jag vet inte riktigt varför det blivit så och vad jag gjort dessa människor, vad jag vet så har jag inget gjort och jag önskar att jag hade fått reda på vad som hänt.

Men så tänkte jag på mig själv och att faktiskt jag också slutat hälsa på vissa personer och det har jag gjort av lite olika anledningar men främst för att jag valt bort dem från mitt liv. Mina värderingar stämmer inte med deras.

Jag är inte så ledsen över detta att jag för vissa är osynlig, hade det varit för femton år sedan hade jag nog upplevt det annorlunda men som sagt, jag respekterar att människor gör sina val. Bättre det än att man låtsas och gör sig till.

I dag började dagen med lugn för att senare bli allt annat än lugn. Havet bullrar utanför och fönstrena skallrar av hårda vindar. Tog kameran med ut och fångade havet.

Fronten på min bil skrattar åt mig och jag känner mig inte osynlig

2011-02-11 18:37   apelgården

Havet är mycket fint synliggjort. Mycket tilltalande.
/Ulf

Svar från Pia-kristina 2011-02-11 22:16

Tack så hemskt mycket, Ulf!

2011-02-11 18:46   pic-tor

Fin bild på det vredskande havet. Så du kan se havet från ditt fönster? Lyckost :-).

Svar från Pia-kristina 2011-02-11 22:17

Ja, jag kan ju det och sådana här dagar är det ett skådespel utan like.

2011-02-11 21:57   EGW

En gång för många år sedan hade jag hund. Jag blev bekant med massor av människor på mina hundpromenader. Så var den perioden slut, stackars vovven blev svårt sjuk och jag tvingades avliva henne. När jag gick min vanliga runda, men utan vovve, var det inte en människa som kände igen mig längre.

Här i Canada hälsar man mycket mer på varandra än i Sverige. Även folk man inte känner, som man möter på promenader t ex.

Svar från Pia-kristina 2011-02-11 22:24

Tänk vad konstigt. Här i Hörvik hälsar de flesta på varandra även om man inte känner varandra så väl. För länge sedan hade jag ett extraknäck och alltid när vi började arbetspasset så hälsade vi på varandra genom handskakning och jag tyckte det var trevligt även om jag till början tyckte att det kändes ovant.

2011-02-12 00:39   RHelena

På mitt arbete har folk till viss del slutat hälsa på varandra till en del och det beror helt enkelt på att vi har blivit så så många, från 230 st till 700 st på 10 år. Det ligger ingen illvilja i detta utan man har rätt och slätt gått över till att hälsa på bara dem som man känner igen. Alla de hundratals nya har kanske inte vetat att "här hälsar man på varandra". Sedan har (o)vanan spridit sig.
Detta är ju förstås något annat än vad du har upplevt. Antar att det gäller bara att "gilla läget". Men konstigt känns det säkert när man bor på en liten ort.

En snygg bild! Hos oss har vi fasligt mycket snö igen...! Ni verkar ha fått er beskärda del också!

Svar från Pia-kristina 2011-02-12 21:46

När jag började på min nuvarande arbetsplats var vi över tusen anställda och då hälsade de flesta på varandra, men det har ändrats under senare tid. När personer man pratat med inte längre hälsar är märkligt tycker jag och de gånger jag stött på det känns konstigt.
Vi har inte så mycket snö längre men det har varit några kalla dagar.

2011-02-12 03:30   aos56

Vilka härliga bilder, spesiellt bilen som ler. jag undrar om min bil ler när jag kommer och vill hem kl07:30??
Att vara osynligt: är tråkigt, det är mycket trevligara att man kan hälsa då blir det genast trevligare.
MVH Anita

Svar från Pia-kristina 2011-02-12 21:47

Hoppas din bil log mot dig när du skulle hem.