Storm
hade vi natten till igår, det varnades om deta hela dagen igår. På kvällen stod jag och och funderade över att det här måste vara lugnet inför stormen och ja, stormen kom på natten, vid fyra tiden vaknade jag och trodde taket blåst iväg, däreften blev det inte mycket sömn.
Jag har stormen Gudrun i färskt minne och den stormen förde så mycket med sig.
På Hanö hade det blåst orkanvindar, dvs 40 sekundmeter och ja, då blåser det friskt.
När jag steg upp såg jag grannenns takpanna har flyttat sig en aning,inga dramatiska bilder dvs, men visst var det andra som drabbats mer av vindarna. Man känner sig så liten när moder jord gör sitt.
Inlagt 2011-02-09 01:27 |
Läst 2198 ggr. |
Permalink
Min första tur till Hanö gjorde jag på åttiotalet tillsammans med en vännina som var bördig från Hanö, vi skulle hälsa på hennes föräldrar en dag i september och den båten de hade då rullade rejält och jag blev sjösjuk och det är faktiskt enda gånger jag blivit det. När hon växte upp fanns det skola på ön men när hon skulle börja mellanstadiet fick hon flytta till fastlandet och bo hos släktingar under veckorna.
Jag ser inte Hanö från mitt men hade jag bott på andra sidan Hörvik, vid Hallahåle hade jag sett ön. Det är ju inte så långt från mitt och jag brukar promenera där med hunden. Så jag ser Hanö rätt ofta här från Hörvik. När det är dimmigt på kvällarna ser man fyrens ljus svepa förbi.
Ja, ibland ryter hon till, vår kära Moder Jord.....och sätter oss på plats !
Det kanske vi behöver ibland för att påminnas om hur sårbara vi egentligen är...och hur beroende vi är av henne.
Hoppas allt är bra med er...vår lille katt har varit sjuk så matte har varit såååååå orolig, men nu är han på G igen. Seg liten rackare, han är ju trots allt 15 år!
Kram
♥
Kram!!