lite av varje

Min bror fann kärleken

och då passade hans hus på att brinna ner till grunden. Ja, så är det. Livet tar sina vändningar. Ni som förväntar en logg som handlar om foto och hur jag använt kameran, ni kan sluta läsa här. Jag läser gärna bloggar som handlar om hur man använder sin kamera. Blir inspirerad av sånt, men just den här loggen handlar inte om det.

 Den handlar om livet och att jag fotar livet. Har tänkt en del om min blogg här på fotosidan att jag kanske inte platsar här. Det kan vara så. Jag funderar på det. men jag har kommit fram till att min blogg skildrar mitt Liv i Hörvik och det innehåller både det ena och det andra. Jag fotograferar och jag lägger bilder på min blogg som jag tagit. jag använder kameran för att skildra mitt liv. Jag är intresserad av foto med allt vad det innebär. Mina bilder på bloggen handlar om mitt liv som jag dokumenterar med kameran. Jag är kanske inte ute efter att visa den perfekta bilden utan lägger en bild här som har någon slags historia. Jag tänker inte så mycket på kvaliteten. jag vill skildra något. Jag är kanske inte den bästa skribenten, dvs jag skriver sämre än jag tänker.Men jag har kommit fram till att det här är nyttigt för mig.

Idag den 11 januari 2011 kommer jag aldrig att glömma.Det är en dag som gjort avtryck, en dag då min familj drabbats av något som inte händer alla, det händer andra men inte alla. Jag fick ett samtal från min mor idag när jag hade fullt upp med mitt barnbarn. Min bror är i Brasilien och så lycklig hos sin kärlek som han hittat där. Det strålar om honom och vi är alla så glada för hans skull. Han har hittat kärlek på äldre dagar. Ingen missunar honom det.

Min mor berättade att min brors hus här hemma i Sverige brunnit ner, natten till igår. Av någon konstig anledning har en brand uppstått, min brors hem brann ner och han är i Brasilien. i huset fanns inte så mycket av värde men alla minnen och alla dessa små ting man har i sitt hem och för det mesta inga värdefulla saker utan minnen, små obetydliga saker för andra,  fotoalbum, teckningar som barnen gjort, favoritfilten, en burk som är fin, en nyckelring som man fått av någon, en tavla som inte är värd något men som alltid hängt på samma ställe, små lappar man skrivit, gamla kärleksbrev, gamla videofilmer, favoritkaffekoppen, burk med mynt man sparat, gamla kökshandukar som man ärvt, favoritstrumpor,, inneskor, virkade dukar, priser man fått för olika idrottsprestationer, diplom, böcker man läst,  den här listan kan göras hur lång som helst. Min bror har förlorat sina sk icke värdefulla små ting som innehåller så många minnen, inget värdefullt. Minnena han har i sitt huvud har han dock inte förlorat, de finns där och vi är fler som har minnen om sakerna i hans liv, som vi får berätta och hålla vid liv.

Jag tänker på honom och jag tänker att jag är så glad att han inte var hemma, det kunde gått så mycket värre, han lever i alla fall och det är jag så glad för.

Min kära bror som fann kärleken.

2011-01-12 03:28   EGW

Jag har inte sett något i din blogg som skulle tyda på att du inte platsar här. Har någon klagat? Visst är det en fotoblogg. Så om du bara skriver om ditt liv men aldrig visar bilder skulle det vara lite synd. Men varför skulle du begränsa dig så, du är ju road av att fotografera!

Själv reagerar jag kanske lite surt mest när bloggarna börjar diskutera politik och religion på Fotosidan. Fast det får de visst lov att göra, jag är anhängare av friheten att uttrycka sig. Även här. Men politiska och religiösa budskap söker jag hellre på andra platser, och det är sannerligen ingen brist på sådana platser. Sagt med all respekt för de vänner på Fotosidan som ibland smyger in lite av sina tankar om sin kyrka eller sin politiska övertygelse här, jag tycker ändå att de är duktiga på att hålla måttan.

De foton man använder för att illustrera sina tankar på bloggen, det är ju alldeles i sin ordning att det är foton ur det egna livet. Vare sig man legat ut i timmar i vinterkylan i ett skydd för att plåta vilt, eller man fotograferar vardagligheter kring stugknuten. Vi bedriver inte fototävlingar på FS-bloggarna, bevare oss väl! För mig personligen har det ett enormt stort intresse att följa hur andra tolkar sitt liv i bilder.

Och det är klart att du nu är berörd av detta med din bror, fattas bara annat! Mitt i all medkänsla tänker jag att om han nu måste välja mellan sitt hus med alla minnen från vad som varit och en nytt liv med en ny kärlek, så har han det bättre som det är. Än om han suttit hemma i ett hus med de gamla minnena.

Hur man reagerar på en sådan erfarenhet beror ju mycket på den personliga livshållningen. Ofta bär man med sig så mycket saker som binder en vid det förgångna. Man förmår inte göra sig av med dem, även om man kanske skulle må bättre av att häva det på soptippen. Man sitter så ofta fast i sitt förgångna. Då kan det komma ut en stor välsignelse av att allt brinner upp. Ifall din bror kan ta det som en gåva i stället för en olycka.

När mitt förra äktenskap gick i kras för över 30 år sedan gjorde jag mig så småningom alldeles frivilligt av med det mesta jag kånkade på. Till och med gamla foton. Det kändes lite svindlande, men också befriande. Som en vän sa till mig: "Ibland behöver man en ny duk, nya färger och nya penslar!" Det är verkligen sant. Och denna våldsamma upprensning av livsbagaget öppnade verkligen vägen för ett helt nytt liv för mig. Det var väl mest symboliskt, för så mycket saker handlade det inte om, jag har aldrig varit prylsamlare. Men man är fäst vid det man har i alla fall, och att göra sig av med det kan vara en mäktig symbolhandling.

Fortsätt att fotografera och skriva om ditt liv här, det tycker jag absolut. Att du inte skulle platsa här är en tanke som mina ögon är heltokig! :-)

Svar från Pia-kristina 2011-01-13 23:29

Tack Ernst för dina ord. Jag tvivlar ibland på min blogg och därför vill jag säga det när jag skriver mer personligt, det är ingen som klagat direkt. Vad gäller min bror ,så om jag känner honom rätt så kommer det för hans del att föra med sig något gott trots allt. Jag håller med dig om att man kan fastna i sitt liv. Intressant att du nämner om ditt förra äktenskap och om att du gjorde dig av med det mesta du kånkade på, när jag träffade min man som också hade ett äktenskap bakom sig gjorde han precis som du och han har inte ångrat eller saknat något. Jag däremot var lite mer försiktig och behöll gamla foton och brev framförallt.
Jag fortsätter att fotografera och skriva om mitt liv. Tack än en gång !

2011-01-12 08:59   Marie Gillander

Käre värld Pia-kristina!
Om inte det skullle passa in att blogga om att skildra vardagen i text och bilder här på Fs vart skulle det i så fall vara? Då är det många av oss som skulle få byta forum och det är då ett som är säkert.
Visst, det råder delade meningar om det men vem har sagt att det endast ska handla om kamera och fototeknik? Personligen tycker jag tekniksnack är måttligt intressant även om jag ögnar igenom ibland och själfallet har jag även fått tips och råd på vägen men det som gör bloggandet på Fs intressant för mig är just blandningen av berättelser,dokumentation, bilder och fakta.

Att du vill berätta om din brors tragiska händelse är väl inget konstigt och faktum är att det får en att tänka till lite själv vilken tur man haft som inte vart med om något sådant och förhoppningsvis även slipper.

Precis som Ernst Göran har då inte jag heller sett i din blogg vad som inte skulle passa in här så fortsätt dokumentera din vardag i Hörvik, dela den med oss, i både sorg och glädje!

Glad att din bror inte var hemma vid branden och att han funnit kärleken!

Allt gott till dig och din familj Pia-kristina!!

Mvh Marie

Svar från Pia-kristina 2011-01-13 23:33

Tack Marie och om du visste hur mycket dina ord värmer och som jag sa är jag också glad över att min bror lever. Tack!

2011-01-12 10:04   F.Eliasson

Den platsar absolut! Stort tack för att du skriver här. Jag gillade det här inlägget mycket, och jag är väldigt glad att din bror inte var hemma när det brann. Tur i oturen!

Svar från Pia-kristina 2011-01-13 23:34

Tack Fredrik, dina rader värmer så, ja det var verkligen tur i oturen..

2011-01-12 22:17   Christin Ekholm

Drar efter andan när jag läser om detta tragiska och min första tanke är :
Nej.....vad hemskt!

Den stora mardrömmen, att hemmet/huset ska brinna ner. Men sedan pustar jag ut och tänker att det var en jäkla tur att din bror inte var hemma.....
Det materiella går alltid att ersätta/laga på något vis men att ersätta en människa.....det kan man aldrig.

Sådana här händelser skapar alltid turbulens i vårt inre.......skakar om oss och det poppar upp en massa tankar, minnen och känslor.
Jag förstår verkligen att du aldrig kommer att glömma denna dagen *kramar om*

Släpp funderingarna på att din blogg inte skulle passa in här på Fotosidan..... vi som besöker din blogg gillar att läsa om Livet i Hörviken och njuta av dina fina bilder.

You just have to live and life will give you pictures.
- Henri Cartier-Bresson

Svar från Pia-kristina 2011-01-13 23:38

Åh, Christin, jag är också så glad att han inte var hemma. Det materiella går alltid att ersätta. Ja det är omskakande och många tankar snurrar ien men jag tänker hela tiden på vilken tur det var att min bror inte var hemma. Så fina ord Christin! Kram!