Alfapet och kanelbullar.
Alfapet borde jag kanske spela lite oftare och kanelbullar skulle jag kanske också baka lite oftare i alla fall tillsammans med Stina. En vän till mig som jag lärde känna för ett antal år sedan, vi bodde ganska nära varandra, vi träffades vid brevlådan en dag och Stina kände jag till eftersom hon var lärare och en uppskattad sådan på skolan min son gick på. Stina är numera pensionerad lärare sen tretton år och hon är trettio år äldre än jag, hon har varit med om mycket och är även en globertrotter, har rest en hel del. Hon är unik tycker jag för sin ålder. Hon har jobbat som lärare och samtidigt fött fyra barn och då menar jag att de flesta kvinnor i hennes ålder var hemmafruar när de bildat familj. Stina hade barnflicka hemma som tog hand om barnen när hon och maken jobbade. Den yngste sonen krävde mycket hjälp eftersom han drabbades av MS en svår sjukdom i tidig ålder. Stina blev änka vid 44 års ålder då hennes man dog hastigt.
Sonen och hon ägnade många års tid åt att resa, runt hela världen. Hon har dokumenterat det mesta.
Sagt och gjort, vi började att träffas och snart fann vi ett gemensamt intresse och det var att spela Alfapet, vi träffades titt som tätt och spelade och de flesta gångerna fixade vi god mat eller fika. Alfapet tar tid i alla fall när jag och Stina spelar. En omgång kan ta ett par timmar och ofta spelade vi två omgångar.
I onsdags pratade jag med Stina och vi bestämde till idag, en träff och kanelbullar skulle vi baka samt spela Alfapet. Det gick hur bra som helst. När jag kom till Stina fick jag jobb direkt, placera ut formarna på plåtarna, blanda fyllnaden, knäcka äggen för att pensla bullarna, strö pärlsocker på bullarna. mellan dessa sysslor spelade vi alfapet och det är verkligen på allvar vi spelar, Svenska Akademins ordlista finns alltid inom räckhåll. Stina räknar poängen och det med noggrannhet som heter duga.
Vi kan vara tysta hur länge som helst när vi spelar. Det är så avkopplande att träffa Stina. Vi pratar när vi pratar och våra pratstunder innehåller allt, från uppfostran av barn, till hur det är att leva, med allt vad det innebär, det är ju ingen dans på rosor( för de flesta av oss).
Jag är så glad för att jag och Stina träffades där vid brevlådan.
Här, bullarna och sen skulle de jäsa en stund innan jag skulle pensla dem och strö dem med pärlsocker
Stina i full fart.
Alfapet och jag är stolt över popnit och elände jag lyckades lägga ut
Och sen hade jag dessa bokstäver och det var inte så lätt att komma vidare
Ja, så det slutade med att Stina vann och det var jag inte så ledsen över. Vi har haft en underbar eftermiddag tillsammans och hoppas att det inte blir så långt till nästa omgång och kanske slår jag Stina då.
Goda vänner är guld värd och extra mycket guld om de dessutom bakar kanelbullar.
Min äldsta vän är 88 år och i kväll får vi träffas igen, då drar tanterna loss i en glöggprovning...:)
På tal om äldre människor, så träffade jag en dam som var 90 år häromdagen....och vet du vad hon hade som intresse ???!!! Fotografering....i hennes lägenhet tronade en splitterny laptop och en digitalkamera som hon demonstrerade för mig :)
Då blev jag så glad....en sådan kruttant ska jag satsa på att bli!
Kram på dig!
Gör en almanacka tillsammans med Stina :)...med fina bilder och ett läckert recept för varje månad!
Skulle bli en storsäljare!