Idag har det varit en jävla skitdag..
om man nu får säga så. Började bra med att polisen stod med laserpistol och sköt mig i dag när jag var på väg till ett möte på jobbet vi elvatiden, normalt sett kör jag vid ett-tiden. Så nu är jag 2800 kr fattigare (fortkörning). När jag kom till mötet fick vi reda på att en antälld på företaget fått sparken, pga av att denna person vid en företagsfest slog en annan på käften och naturligtvis bjöds det på alkoholhaltiga drycker på denna tillställning, själv var jag inte med på denna tillställning.
Naturligtvis helt fel att slåss enligt min mening men det råder en tryckt stämmning och vår chef var ledsen och till saken hör att personen i fråga är en bra och duktig medarbetare. Hans liv slogs omkull.
Tre barn att försörja och den yngsta bara över året.
Jag säger som så att livet hänger på en skör tråd. Pratade med min kompis som jag känt sen ungdomstiden och hon sa att hon inte sovit en blund efter hon läst och hört om en person, jag tror att det var en kille, som tog sitt liv framför en webkamera och la ut detta på nätet där de flesta trodde att det var ett skämt.
Min vän har förlorat inte bara en utan flera i sin omgivning som valt att ta livet av sig, bla hennes första stora kärlek och hennes mamma som var troende i Jehovas vittnen. Hon berättade att hon drömt mardrömmar och varit så ledsen att hon inte kunde gå till jobbet.
Livet far fram med oss och jag tänker just nu på de som inte har det så bra av olika anledningar, mina böter på 2800 är inget att gråta över. Pengar är bara pengar som en vännina till mig brukar säga, hon känner sig rik när det inte är minus på kontot när lönen kommer även om det bara är en krona där.
Hon är den mest generösa person jag känner.
Finns det liv finns det hopp. Mitt liv har inte heller varit så lätt alla gånger och jag tror att det är därför jag är så tacksam idag, jag har kärlek i mitt liv och det kom när jag minst anade det.
Livet är krokigt
Från det ena till det andra..
Här ett litet reportage jag läste idag: http://www.kristianstadsbladet.se/ostragoinge/osby/article1264633/Fotofantast-i-Osby-aumlr-Aringrets-samlare.html
Att åka dit för fortkörning är en risk man tar, ifall man inte är väldigt strikt med hastighetsbegränsningarna. Man måste vara medveten om det. Visserligen är risken kanske liten, men den finns där.
En fin bild i alla fall på svanen. De är så vackra i formspråket, men ena riktiga busar, de där svanarna.
Företaget hanterar misskötsel på detta sätt. Det finns regler för vad misskötsel är och det anses som ett brott mot anställningsavtalet och det ska finnas saklig grund och den som inte fullgör sina skyldigheter kan sägas upp. Det finns en hel del skyldigheter så som olovlig frånvaro, arbetsvägran, brottslighet och ja tom inkompetens, illojalt beteende som tex att prata illa om arbetsgivaren och sprida lögner (jag vet hur många som helst som brutit på just denna punkt inklusive mig själv med att prata skit om min arbetsgivare) att vara berusad på jobbet är ej heller tillåtet men att bjuda sina antällda på sprit vid festligheter är tydligen ok, våld, hot eller hot om väld på arbetsplatsen eller vid arrangemang som har koppling till företaget är saklig grund för avsked eller uppsägning och en höstfest för anställda, där arbetsgivaren bjuder på alkoholaktiga drycker ses som ett arrangemang som har koppling till företaget.
Det innebär att han blir av med sitt jobb och blir av staten dömd för misshandel, han hamnar då i brottsregistret och det kan vara en belastning när man söker nytt arbete.
Jag förvarar absolut inte våld men livet kan ta en vändning när man minst anar det och hans sambo var idag runt olika avdelngar och pratade om det, vilket jag tycker är oerhört starkt, hon har startat en namninsamling.
Ja, det gick ovanligt långsamt eller i laglig fart idag när jag körde till jobbet.
Angående bilden så kom jag att tänka på en rad av Dan Berglund:
"Hon kallade min mandom för en svanehals.
Med följd att den vägrade tjänstgöra alls."
Hoppas du får en bättre fredag!
Ja, dom raderna varit ju riktigt roliga ha ha..
Tänker på några kloka ord av Erik Axel Karlfeldt: "Min egen klagan vill jag ödmjukt dränka i världens mäktiga sorgebrus, och minnas: Vad den ringe nu bör skänka är ej sitt mörker, men en glimt av ljus".