lite av varje

Tyvärr är det så att skogsbolagens massafabriker längs Östersjö- och Bottenhavskusten i decennier tömt massor av cellulosafibrer rätt ut i vattnet. Det här pågick till någon gång på sjuttiotalet när strängare miljöregler trädde i kraft. Dessutom fann ägarna att det var rena slöseriet att göra på det här sättet så därför byggde man effektivare återvinningsansläggningar för att ta hand om spillet. De fibrer som i dag täcker stora delar av havsbottnarna förbrukar mängder av syre vid förmultningen och det kommer att dröja länge innan den processen är avslutad. Varför gräver man då inte upp dessa fiberanhopningar kan man undra? Svaret är att bl a kvicksilver finns bundet i fibrerna och börjar man rota i massan så frigörs kvicksilvret som då kan tas upp av smådjur, fiskar, fåglar, sälar och till slut människan.
Vad röken anbelangar så installerades på 70-talet elektriska filter i rökgångarna som filtrerade bort det mesta av de föroreningar som fanns i röken. Jag jobbade på mina ferier bl a med att blästra ren sådana filter och det fanns massor av föroreningar som fhade astnat på dem. Hur det fungerar i dag med utsläpp i luft och vatten känner jag däremot inte till. Det borde naturligtvis ha blivit ännu bättre.