Det finns människor
och det finns människor, en del är goda och glada och andra är mindre goda och glada. I går fick jag uppleva den mindre glada typen eller egentligen mindre öppna sinnet. Jag måste bara få detta ur mig.
Min son som är en underbar pappa till sina barn, frågade om jag ville följa med till dagis och grilla med barnbarnen eftersom mamman jobbade kväll. Meningen med denna grillkväll var säkert att föräldrar, personal och barn skulle umgås för att lära känna varandra. Självklart ville jag det för mina barnbarns skull.
Jag kom dit tillsammans med mina barnbarn och sonen. Jag blev så glad att träffa barnen och det blev de också. Vi skulle grilla och personalen hade lite problem att få fart på grillen. Den riktiga glöden ville inte riktigt infinna sig. Men alla eller de flesta la på sina korvar där det glödde. Jag gick fram till grillen och försökte lägga våra korvar på grillen och där stod en kvinna som inte ville flytta på sig och då jag talade om för äldsta barnbarnet att det var inte så bra glöd i grillen fick jag en riktigt giftig blick emot mig. Hon hade något emot mig och så tydligt var det och jag blev liksom lite handlingsförlamad, jag kunde liksom inte komma på hur jag skulle bemöta det. Först efteråt när jag tänkte på det, kom jag på olika sätt jag kunde bemött det på.
Jag vet inte vad det beror på men jag kände som att jag skulle inte vara där. Ibland blir det så påtagligt. Vad jag vill komma till är att i bland finns det människor som sprider gift. Människor som man inte känner, sprider gift. Människor med fördomar, människor som bestämt sig för att tycka illa, människor som är rädda.
Jag är en person med öppna sinnen men tyvärr kände jag mig utanför. Det är så klart inte en jättegrej det här, jag är rätt så luttrad. Under min sons skoltid blev jag flera gånger utsatt för fördomsfulla människor. Jag var en mycket ung mamma och passade inte riktigt in i den sk familjemallen och jag var dessutom ensamstående mamma.
Vilka förebilder är dessa giftspridande personer för våra barn? Det kan man undra. Mina barnbarn är båda två väldigt glada och kärleksfulla av sig, vilket jag fick bekräftat av personal som jobbar med dem på dagis och det gjorde mig glad. Det lilla jag pratade med personalen, så fick jag ett gott intryck av dem. Jag tycker dom som jobbar med barn är fantastiska och de gör ett jätteviktigt jobb.
Det är så klart viktigt att barnen lär sig att läsa,skriva och räkna men det är minst lika viktigt att de får lära sig att förstå människor och se människors olikheter som en tillgång.
MVH Anita