lite av varje

För vem bloggar vi

och för vem tar vi våra foton. Jag har funderat en del kring detta efter en del samtal med vänner som fotar. Varför jag fotograferar och bloggar undrar jag också. Jag tror vi går igenom olika stadier i vårt fotande och bloggande.

Jag ser att fler har börjat blogga och visa sina bilder, en del med tankar och funderingar medan endel lägger sina bilder på bloggen och får en del kommentarer, inga om bildkvaliteten direkt, men i bloggen får bilden oftast en bakgrundshistoria.

Det diskuteras en del teknik och många av oss som hängt kvar har så som jag egentligen inte så stort intresse av den tekniska biten, själv tar jag sällan upp det med mina bilder i bloggen.

Jag är absolut inte ointresserad av den tekniska biten men den ligger inte överst på listan.

Ska man diskutera det här med manligt och kvinnligt, vilket visserligen kan vara känsligt så har i alla fall jag sett eller upplevt att män är mer teknikintresserade eller i alla fall mer benägna att snacka om det.

Kvinnorna så väl som jag, diskuterar inte detta så ofta här på bloggen men enligt mina personliga erfarenheter gärna med varandra,  jag vill ändå säga det att det beror inte på att kvinnorna inte kan och vet. För det är ofta så att de kan och vet precis lika mycket men av någon anledning så pratar vi kvinnor inte så mycket om det och kanske framförallt inte med män ialla fall inte när man träffas.

Ska jag än en gång gå in på farligt vatten så tror jag att kvinnorna har en fördel om de inte själva låter sig slås ned av männens intresse av tekniken. För, tyvärr, trots att vi kommit så långt med jämlikhet så är det så mycket som fortfarande inte är det och det pga våra tankar och våra erfarenheter och upplevelser som vi bär med oss. Vi kvinnor tror inte alltid på oss själva och män kan ha lite svårt att släppa in kvinnorna på deras betesmarker.

Många är det säkert som höjer på ögonbrynen över att jag faktiskt tar upp detta med kvinnligt och manligt, kanske bidrar jag till att öka klyftan. Jag har själv lång erfarenhet av att jobbat i en mansdominerad värld och jag har många gånger tänkt att jag kanske inte kan så mycket men jag har också upptäck att jag kan, men att i en mansdominerad arbetsplats har en kvinna svårt att hävda sig många gånger, det finns så klart undantag, men jag pratar om mina personliga erfarenheter.

Vad jag också har fått med mig är att jag inte känner mig obekväm eller utanför bland män. Jag har åtskilliga kompisar (män bla) som jag delar mitt fotointresse med och har haft många givande samtal med , men det har också krävt lite tid.

Så varför skriver jag detta inlägg? Önskar kanske att fler tänker och delar med sig.

Varför bloggar vi och varför fotograferar vi?

Jag fortsätter att fundera och jag önskar mer mångfald och fler som vågar dela med sig av sina bilder och tankar.

Det är en stor värld vi lever i.

God fortsättning till er alla från Hörvik.

2011-12-29 00:10   Gun-Inger Arvidsson

Härligt härligt du har skrivit ner dina tankar som är så lika mina. Erfarenheter har jag från allt det du skrivit om. Jag var ordförande i vår fotoklubb i tio år. Vi kvinnor gillade bilder. Vi struntade i vad vi hade för redskap. Det som var viktigt för oss var att det blev bilder. Många av oss var mycket kreativa samtidigt som vi visste vikten av den dokumentära fotograferingen.

Våra manliga kompisar kunde prata kameror, objektiv med mera i timmar. När det kom en ny pryltidning visste jag att den träffen blev det inte någon av dem som tittade på andras bilder.

Åldern på en kvinna som är fotograf kan också ha betydelse. Jag har varit med på jurybedömda utställningar att ungdomar inte kunnat tänka sig att jag har min kreativitet kvar trots min ålder. Det var så redan på den tiden jag var enbart femtio år.

Det är väl skönt att just fotografering och skriva B-loggar är inte åldersbegränsat ej i heller begränsat för oss kvinnor även om det ibland känns som vi måste vara ett snäpp kunnigare än män för att känna oss jämställda.

Så är det även i näringslivet. Jag har så mycket mer jag skulle vilja skriva men måste nu ge mig iväg till min säng. Spöktimmen har börjat här i huset bäst gömma mig för dessa även om många säger att det ena spöket tar inte det andra.

Varför jag fotograferar har jag frågat mig många gånger själv. Likaså varför jag har sådan skrivklåda. Jag tog innan jul bort alla mina tidigare bloggar förutom några Jag skall försöka bli "pånyttfödd" men vet inte för stunden hur det skall gå till.

I vart fall är jag glad jag började igen på Fotosidan 2010 efter så många års uppehåll. Det känns som jag fått nya vänner än vi inte träffats personligen.

Sköt om dig väl med önskan om ETT GOTT 2012 även här på Fotosidan.
Gun-Inger

Svar från Pia-kristina 2011-12-29 01:33

Tack Gun-Inger , blir så glad av dina rader då du delar med dig av dina erfarenheter. Tänk vilken åldersfixerad värld vi lever i och att människor tror att man inte kan ha någon kreativitet kvar trots sin ålder, det är så sorgligt. Hade varit så intressant att höra mer om dina erfarenheter och kanske kan vi ses nån gång, är ju inte så långt ifrån vi bor. Jag önskar dig ett gott Nytt 2012 och hoppas att du är kvar här på FS. Kram Pia.

2011-12-29 00:44   Patrik Lindgren

Jätteintressant inlägg som kanske borde lyftas upp mer. Jag för min del har inte bloggat så länge men däremot fotograferat desto längre. Varför jag har börjat med det är för att jag vill få ur mig saker, jag har upptäckt att själva skrivandet är rätt kul och ännu roligare i kombination med egna alster.

Svar från Pia-kristina 2011-12-29 01:36

Tack Patrik och kul att du läste min blogg. Jag tycker också att frågan borde lyftas mer. Visst är det kul att skriva och det till sina bilder. Önskar dig en god fortsättning!

2011-12-29 07:06   EGW

Det är ju roligt att fotografera, roligt att visa sina bilder, och vi som bloggar tycker att det är roligt att skriva lite grand om vårt fotograferande och våra bilder. Jag tycker inte att det behövs en mer djupsinnig förklaring. Jag har ju vid sidan av Fotosidan min fotojournal på blipfoto. Där har jag varit medlem sedan 14. augusti. Jag har publicerat sammanlagt 136 journalbilder, och dessa har tillsammans haft 7117 besökare. Det visar att en sådan sajt ger en bra möjlighet att dela med sig av sina bilder. Det gör Fotosidan också, men den feedback man får här är lite otydligare. Å andra sidan utvecklar man ju ett slags kamrat- eller vänskap med många av de andra bloggarna.

Här på Fotosidan är spelrummet större, så man får bestämma sig för vilka bloggar man har lust att läsa och vilken inriktning man vill ge sitt skrivande. Visst är det en del grabbar som ägnar nästan allt bloggande åt teknikfrosseri, men många gör det inte alls.

Ni kvinnor måste sluta med att säga till er själva att ni är i underläge. Om ni tänker så, så kommer ni att möta en del män som är överlägsna mot er. Men om ni inser att ni har precis lika mycket att ge, och oavsett ålder, då kommer era erfarenheter att bli mer positiva. Jag har för övrigt själv på mina arbetsplatser försökt att uppmuntra tjejerna att visa framfötterna, men ibland har motståndet varit kompakt. Det var kvinnor som helt enkelt inte ville ha mer ansvar eller få utbildning på arbetstid för mer kvalificerat jobb, trots att de hade förutsättningar att gå vidare. Det gällde förstås inte alla, många tog de chanser som erbjöds.

Jag har mest jobbat i teknikintensiva miljöer. De har också antagligen haft en större andel av kvinnliga chefer än genomsnittsarbetsplatsen. Men där har jag i alla fall sett hur det kan vara när det är bra. Det har varit inom datavärlden, och där har jag inte alls sett att kvinnor betraktats som mindre kvalificerade än män.

Nu inser jag ju att sådant här är väldigt olika på olika arbetsplatser. Men jag tror att ju fler kvinnor som tar vara på sina egna möjligheter, desto mer kommer de gamla fördomarna att lösas upp. Det har ändå hänt otroligt mycket under den tid jag varit på arbetsmarknaden.

Gun-Inger Arvidsson 2011-12-29 15:31

Jag har varit inne och tittat på blipfoto. Vilken bild du har där med hundarna i regnet. Den gillas skall du veta. Jag blev så sugen lägga n bilder där. Kostar det något.

Intressant det du skrivit om manligt och kvinnligt.Jag känner igen så mycket av det från alla mina år på tingsrätten. Där var exakt de som aldrig ville lära sig något nytt. Då kan man ej jämföra sig med de som vill. När det var förhandlingar om lön blev de ofta så ledsna de kunde inte förstå varför de inte fick av "extra potten" som fanns.

När det gäller fotografering har jag ofta varit ensam kvinna ute på stora dokumentationer som gjordes inom SJ Fritidsförbund av Inlandsbanan och nerlagda järnvägen Älmhult - Sölvesborg. Därför har jag personligen lika många manliga kompisar om inte fler än kvinnliga fotografer.

Där var jämlikheten perfekt för jag ville inte bli särbehandlad. Det jag skrev om åldern har gällt på utställningar där jag haft bilder med.

Jag har en man som fortfarande är analogfotograf och är i mörkrummet där han kopierar fram fotokonst. Han gillar inte när jag säger att han tar bättre bilder än jag. Han tycker alla bilder har sitt berättigande. Likaså att alla fotografer skall ägna sig åt vad den känner för.

Ha nu det skönt där det säkerligen är ljusare väder än vi har här.
Ett gott 2012 på dig.
Gun-Inger

EGW 2011-12-30 03:58

Tack ska du ha!

Bilden på vovvarna i regnet, det var ögonblickets inspiration. Jag satt vid köksbordet och tittade ut, och där kom sällskapet utanför på promenad. Den minsta vovven gjorde allt hon kunde för att streta emot, man såg att hon avskydde vädret. Det var så omåttligt dråpligt att jag bara snabbt ryckte åt mig kameran och sprang ut i regnet.

Det måste ha varit roligt att dokumentera gamla järnvägar, det är alltid väldigt kul att titta på dem tycker jag. Grundmedlemskapet på Blip-foto är gratis. Precis som på fotosidan får man lite mer om man betalar för sig. Du skapar ett fritt konto genom att trycka knappen "Set up your journal now" på startsidan. Jag instämmer väl i princip med din man, varje bild har sitt berättigande, och att man ska fotografera med den teknik och de motivval etc som man känner för. Sedan är det ju olika hur mycket man tycker om en viss bild. Det borde inte vara beroende av vem som tagit den, men ofta blir man ju lite påverkad av sådant. Min fru fotograferar inte, men hon har arbetat proffs som bildredaktör, så jag får mycket och proffsig feedback av henne.

Lycka till om du ansluter dig till Blipfoto!

2011-12-29 09:32   Benganbus

Tror det här är en existensiell fråga! ;)
Se mig, hör mig, tala till mig också!
Å inget konstigt med det! :)
/B

2011-12-29 13:08   eos30

Lite liknande erfarenheter har jag nog, när det gäller manligt och kvinnligt, kvinnor kan ofta lika mycket, men många män "måste" tala om hur saker och ting fungerar.

Fotar gör jag för mitt eget välbefinnande, det finns inget som får mig att koppla på samma sätt. Och bloggandet går i perioder, men för det mesta så är det bara för visa vänner vad och vart man fotat...

Gott Nytt och god fortsättning till dig :-)

Svar från Pia-kristina 2011-12-29 16:54

Tack Jörgen, det syns på dina bilder att du trivs när du fotar. Önskar dig detsamma!

2011-12-29 16:52   Pia-kristina

Jag tackar för era inlägg och verkligen intressant att läsa om era tankar och erfarenheter. Faktiskt just detta jag tycker om med själva bloggandet. Människor från när och fjärran kan samtala och dela med sig. Fantastiskt!

2011-12-30 14:38   Ewa Kirjavainen

Jag bloggar för mig själv främst. Det var ett val jag gjorde för att se om jag lyckas "lämna ifrån" mig bilder utan att skämmas över dem. Mina bilder samlade bara massa damm på hårddiskarna innan. :-) Jag har lärt mig mycket redan på de här 3 månaderna tycker jag. Läser andras bloggar och har därigenom fått upp ögonen för andra typer av bilder. I övrigt håller jag med om mycket som sagts ovan. Min uppfattning är att vi har olika sätt att uttrycka oss, killar är ju mer benägna att mäta sig med andra och göra sin röst hörd. Om det är ointressant för mig så blir de klassade som snackpåsar, men jag kan nog vara en sån själv vissa gånger. Vi får ta till oss det som är bra och hoppa över resten tycker jag!
//Ewa