Nej det är det ju inte men känns som det. En pirrig känsla och förväntansfullhet, känns nästan som när man var barn. Jag älskade verkligen julafton när jag var barn, det var absolut den bästa dagen på året.

Vi firade endast med familjen dvs mina föräldrar och mina två bröder. Vi hade inga stora släktjulmiddagar eftersom vi inte hade någon släkt på nära håll. Mina föräldrar hade lämnat Finland och kom till Sverige strax innan jag föddes.

Min far var enda barnet och farmor och farfar firade aldrig en jul med min pappa sen han blev vuxen. Avståndet var för långt helt enkelt. Min farmor och farfar fick aldrig fira en jul med sina tre barnbarn. När man nu tänker på det känns det så sorgligt.

Men det var inget sjävklart att bara resa iväg så där, inte alls som idag, då folk flyger och far som aldrig förr. Thailand tex som blivit många svenskars andra hem, flera hundra tusen svenskar åker dit varje år. Hörde senast igår en man som sa att:

-Februari och Mars är så tråkiga månader här i Sverige, så då åker jag till Thailand. 

Man kan ju tro att jag är hundra år gammal men den här utvecklingen har ju gått snabbt. Det får mig att tänka på framtiden och vad våra barn och barnbarn kommer att efterfråga. En viktig fråga att ställa sig tycker jag om man går i tankar att starta eget företag.

Jag tror framförallt att de kommer att ha en en helt annan miljömedvetenhet och kommer att tänka på miljön mer än vad vi gör nu.

Läste en intressant artikel om vår tidsålder vi lever i nu och vad som kommer. Vi lever i ett informationssamhälle.

Läs följande:

Skrivet av Marcus Zacco som har en sida på nätet som vänder sig till entreprenörer och dem som är på gång att starta eget företag:

Allt verkar vara upp och ner! Det som funkade tidigare, fungerar inte lika bra längre. Det verkar som att det är en tid då vi har många paradoxer.

Jag satte mig ner och tänkte till lite..

Vi har mer valmöjligheter än någonsin – men vi fattar mindre beslut.
Vi får tillgång till mer råd – men sätter aldrig råden till verklig handling.
Vi får mer information – men mindre kunskap.
Mer valmöjligheter – men mindre frihet.
Större nätverk – men färre vänner.

Mer arbete – men mindre blev gjort.
Mer handling – men mindre tillfredställelse.
Mer böcker – men mindre läsning.
Mer teknologi – men sämre miljö.
Mer leksaker – men mindre roligt.
Mer ansträngning – men mindre resultat.

Mer möten – men mindre samstämmighet.
Mer starter – men mindre avslut.
Mer planering – mindre förverkligat.
Mer åtaganden – mindre ansvarfullhet.
Mer medicin – sämre hälsa.
Mer kanaler – mindre publik.

Mer utbildning – mindre kunskap.
Mer kompetens – mindre expertis.
Mer TV – mindre värt att se.
Mer prat – mindre kommunikation.
Mer religion – mindre spiritualitet.
Mer mat – mindre näring…

Jag både ser och känner det – och förmodligen även du. Du känner det när du vaknar, hela dagen på jobbet, när du kommer hem. Det är som att leva som i en scen ur filmen Matrix.

Det är som att någonting är annorlunda, men du kan inte sätta fingret på det. Av olika anledningar har du varit under otrolig press under året eller hur? Allt gick snabbare, men mindre blev gjort.

Det ledde mig till följande slutsats. Reglerna för vår ekonomi och samhälle har helt förändrats.

Informationsåldern är död! Välkommen till Uppmärksamhetsekonomin!

 

 

Högvatten i Hörvik idag