lite av varje

Växa - inte lyda

En boktitel jag hörde häromdagen. En bok skriven av en barnläkare. Har inte läst den men titeln väckte mitt intresse. När slutar vi växa och börjar lyda eller gör vi tvärtom, lyder först och växer sen?

Jag blir förvånad många gånger då jag hör någon säga att - så där kan man väl inte göra.  Vad är det som stoppar oss att göra det vi vill eller varför är det för många svårt att tänja på gränserna. Vad är vi rädda för?

Ett ordspråk säger :

Förståndiga människor existerar -  de lidelsefulla lever.

Se på ett barn, då det utforskar världen är fantastiskt. Det finns en nyfikenhet och allt ska utforskas. Det är som en hårddisk som fylls på med information och material. Den är snabb och pigg ibörjan för att succesivt bli något långsammare och allt eftersom blir vissa saker ej kompatibla, passar inte ihop. Det uppstår en del störningar som måste åtgärdas.

Har inte haft någon inspiration under en tid till foto. En riktig torka, sinnena vilar kanske och det är inget jag kan styra. Hårddisken går på halvfart och det krävs en omstart och ett bra virusprogram som kan rensa upp.

För är det inte så att - de gamla är de unga som blivit äldre?

2011-08-26 17:58   MagnusBerg

Själv "lider" jag av kronisk brist på tilllit. Om någon säger hur något är så måste jag ändå alltid prova själv. Jag litar helt enkelt inte på vad andra säger. Den erfarenheten har jag fått av människor som är inskränkta och vare sig är intresserade av att söka fakta eller att prova. De tar rykten och snack som sanningar utan att kräva en trovärdig källa eller testa själva. De är oerhört begränsade och rädda. Själv har jag utvecklats till en renesansmänniska. Jag meckar med datorer (hårdvara och linux), meckar med bilar och ger mig i kast med allt jag behöver kunna för att klara av mitt liv utan att vara beroende av andras kunskaper. Men kunskap ger inte makt utan vanmakt. Man inser att det är de begränsade och okunniga som styr.

Den enda kunskap jag saknar är social kompetens... ;-)

Svar från Pia-kristina 2011-08-29 11:01

Ja, det är verkligen tråkigt med inskränkta människor. Tack för att du delar med dig.

2011-08-26 19:30   EGW

Vi lever i spänningsfältet mellan individuellt tänkande och kollektiv följsamhet. Det måste väl vara så för att världens stabilitet ska bevaras i rimlig grad. Barnet är ju ofta friare, men får så småningom lära sig anpassa sig. Då gäller det att det sanna och naturliga ändå får finnas kvar. Troligen den mest komplicerade process som individen någonsin går igenom.

Vi lever i alla fall i en tid som mer uppmuntrar det individuella tänkandet än tidigare generationer gjorde. Det är en tid av sökande. De gamla samhällsprojekten har kommit till vägs ände, vi måste hitta nya visioner och lösningar. Helst utan att samtidigt offra det värdefulla som byggts upp tidigare. En tid av kaos och frustration för många, och för fantastiska möjligheter för andra.

Dina barnporträtt är allt annat än oinspirerade!

Svar från Pia-kristina 2011-08-29 11:05

Det är inte lätt att hitta en bra balans alla gånger men som du säger att individuellt tänkande uppmuntras mer idag. Tack Ernst!

2011-08-26 22:14   RHelena

Kollade upp boken - Lars H. Gustafsson, den kloka människan, har skrivit den och bara därför är den garanterat värd att läsas!

Fotografisk torka är säkerligen bra att ha emellanåt. På det sättet får man nya krafter och inspiration igen. Ni är förresten lika, tösen och du!

Svar från Pia-kristina 2011-08-29 11:06

Jag ska försöka läsa boken, den verkar intressant. Tack Rauni!