lite av varje

Såg en film idag

inte så så ofta jag går på bio men idag gjorde jag det, såg Svinalängorna en film baserad på Susanna Alakoskis bok med samma namn som fick Augustpriset 2007. Jag har läst boken och den är värd sitt pris, jag kommer ihåg att jag skrattade och grät om vartannat när jag läste den. Nu har den alltså blivit film och med en av våra hetaste skådisar Noomi Rapace i huvudrollen, regin står Pernilla August för.

Jag hade stora förväntningar för den här filmen och den har fått en hel del uppmärksamhet och positiv sådan.

Boken handlar om en finsk familj som flyttar till södra sverige under sjuttiotalet då de flesta finländare anlände till sverige som arbetsplatsinvandrare. Livet blir inte så enkelt och dottern i familjen får ta ett stort ansvar, boken skildrar det på ett sätt och det finns trots alla svårigheter en del humor och glädje. I filmen däremot var det endast svart, det var verkligen så att det knöt sig i mitt hjärta i vissa scener.

Jag har ju själv en liknade bakgrund , att bo och växa upp i ett land dit mina föräldrar flyttade till. Dock har jag inte upplevt ens en bråkdel av vad den här familjen upplever.

Jag tog i dag med en gammal ungdomskamrat och vi har båda det gemensamt att våra föräldrar flyttat till Sverige från Finland och vi har en jättebra relation. Slutscenerna i filmen tycker jag är gripande och det för att den visar att det man stoppat undan och gömt till sist kommer fram och det gör ont.

Jag och min kompis satt kvar i salongen och i allafall rann mina tårar, vi paratade om vad vi kände.

En annan sak vi tyckte var märkligt, att den finska som pratades i filmen, för det var finska skådespelare med, inte textades, vi förstod, så klart men jag undrar vad de tänkte som inte förstod och jag vet inte om det var en miss att textningen inte var med eller om det helt enkelt skulle vara så.

Ja, jag tycker att den var lite för svart skildrad i alla fall om man jämför med boken, men den är fritt omarbetad så då kan man inte förvänta sig att den ska bli som boken. Den var bra, sevärd men jag saknar dock lite mer värme, lite humor, för hur eländigt livet än är så brukar det finnas små stunder av glädje och det är just det jag kan uppskatta om det detta varvas på ett fint sätt, men det är inte lätt.

För att gå över till något helt annat så blev jag glad idag när jag hittade denna lilla makapär.

Nu under vintern matar vi fåglarna här hemma och i dag när jag för ovanlighetens skull var i väg på en stormarknad hittade jad denna. 

En grön plastdetalj som man skruvar på en tom petflaska och flaskan fyller du med mat till fåglarna, sen gör du håll så att du kan trä den gröna ringen och hänga den på ett lämpligt ställe.

 Den har kanske funnits en tid men jag hittade den först nu i alla fall. Tycker den är riktigt smart och ligger i tiden med att återanvända saker.

2010-12-15 04:27   EGW

Själv tycker jag inte om filmer som bara fokuserar på elände eller målar saker och ting för svart. Eller innehåller för mycket våld t ex. Jag är väl för blödig :-) Men så tycker jag att när problematiska saker visas, så ska det också finnas en öppning av något slag. Vi måste alltid hitta en väg framåt. Och den finns ju. Den som gör en film som handlar om svåra saker ska se det som plikt att också visa på möjligheterna, tycker jag. Annars får det vara för mig.

Fågelmataren var verkligen kul!

2010-12-15 22:45   RHelena

Är precis hemkommen från Stockholm där vi såg Svinalängorna ihop med vänner. Själv känner jag inte igen mig i ämnet som sådan; har aldrig sett alkohol i vårt hem under min uppväxt (sic!), alkohol var en icke-fråga helt enkelt, och har flyttat till Sverige på egen hand pga kärleken. Filmen är en väldigt stark allmängiltig skildring av hur eländigt många barn kan ha det med sina alkoholiserade eller narkotikaberoende föräldrar, oberoende samhällsklass.
Vi tyckte att filmen var väldigt välgjord, med fina skådespelarinsatser inklusive de skådesspelande barnen som var helt fantastiska. Men, helt klart ingen feel good-film. Vi noterade också att det ljusa som fanns i boken lyste med sin frånvaro här. Allt blev väldigt svart. Trots det kan jag rekommendera filmen, möjligen med undantag för den som har egna svarta upplevelser från barndomen, mycket kan rivas upp när man ser en så här trovärdig, nästan dokumentär film.

Textningen då; i Sthlm kan man välja att se en textad variant (finska delar översatta till svenska) eller icke-textad dito. Vi såg en textad variant. Det finska inslaget var dock ganska minimalt totalt så jag tror inte att man missar så mycket även om man ser en icke-textad film.

2010-12-15 23:52   Pia-kristina

Det var intressant att höra vad du tyckte om filmen Rauni och jag håller med om att skådespelarna och särskilt barnen var bra. Nej det är ingen feel good film och det där med textningen var ju bra att jag fick reda på, för jag tyckte det var lite märkligt ändå. Nej man kanske inte missar så mycket men det blir nog lite konstigt för dem som inte förstår.
Men kan ju konstatera att filmen gjorde avtryck på mig, har tänkt flera gånger på den idag och har även diskuterat med en vännina som läst boken och upplevt alkoholmissbruk i hemmet under sin uppväxt. Hon sa till mig att hon känner det som positivt att se eller att läsa om andra som upplevt liknande. Det river säkert upp sår men jag tror att det är bra när man ser att andra också har haft svårt och jag upplevde själv att just det här med att trycka undan sina känslor som Leena i filmen gjort var, som ett budskap att gör man så så kommer det en dag då allt brister. Scenen där hon får reda på att mamman dött var så gripande.

2010-12-18 07:31   tomazon

Den där saken har jag aödrig sett, smart. Men äter dom bara solrosfrön?

Svar från Pia-kristina 2010-12-18 10:39

Nej det äter annat också, det finns blandade frön som man kan köpa också.