lite av varje

Hur löser man en konflikt på bästa sätt..

Såg Jonas Gardell i går kväll på tv och en sak jag håller med honom om och det är det här med att säga till personen i fråga om något inte känns bra, att våga se den andra i ögonen och att våga ta en diskussion.

Det finns inget som är så förgörande som oupplösta konflikter i relationer och även andra sammanhang. Det smutsar ner och det förgiftar. Konflikträdsla är vanligt.

Men det är svårt många gånger att ta konflikten, själv är jag sådan att jag behöver tänka igenom en stund, är inte alltid så spontan. Jag tar en paus. Jag tror att det beror på att jag är rädd för att göra bort mig och säga fel saker.  Men det är inte säkert att konflikten tar en paus bara för att jag gör det.

Konflikträdsla eller undvikande beteende är vanligt.

Läste detta om unvikande beteende:

Som undvikande prioriterar du vare sig dig själv eller den andra. Både relationen och du blir lidande.Undvikande kan bli ett sätt att lägga locket på och undertrycka en konflikt som skulle behöva hanteras eller vara ett utslag av konflikträdsla som hindrar dig från att ta itu med sådant som egentligen skulle behöva redas ut. Det kan i längden tära på självkänslan och bygga upp negativa känslor. Även om man  undviker att ta tag i konflikten, så är det inte säkert att konflikten tar en paus inom dig och den du är i konflikt med. Konflikten kan ligga och gro och växa,  för att explodera igen vid ett senare tillfälle, kanske kring ett nytt ämne som är infekterat eftersom ursprungskonflikten inte reddes upp.

Vilken konflikt typ är jag? eller vilken konflikttyp väljer jag att vara?

Flera studier har slagit fast att vi utvecklar vanemässiga sätt att reagera på i konflikter som är stabila över tid. Med andra ord så har många en preferens för att använda en eller två konfliktstilar mer än de andra.

Riktigt vad som avgör vilken eller vilka stilar du föredrar är oklart. Förmodligen är det en blandning av personliga förutsättningar och uppväxt som gör att vi skapar oss en preferens. Kanske har du redan tidigt i livet anammat ett förhållningssätt i konflikter med andra. Förmodligen har du förändrats och utvecklats genom livet och kanske har du haft olika alternativ för konfliktstilar i olika faser av livet.

Andra har också ett val. Att se andra som rigida och låsta i en viss konfliktstil ökar risken för destruktiva och dåliga beslut. Om du förutsätter att andra inte kan välja olika konfliktstilar är risken stor att du undviker att använda bra metoder för att du förutsätter att de inte fungerar på grund av ”hur de är”. Istället för att åstadkomma vad du önskar tenderar det att låsa fast er i destruktiva konfliktmönster.

Att se på sig själv och andra som människor med förmåga att förändra sitt eget beteende är ett konstruktivt sätt att närma sig konflikter. Det ger dig stora möjligheter att välja en konfliktstil som är väl anpassad till situation. Det ökar din känsla av frihet, trygghet och  hopp att frigöra dig från att vara bunden till en stil.

- Ok, om jag fattar det rätt så hänger det trots allt mycket på mig själv om en konflikt ska lösas och det är jag som väljer vilken konfliksstil jag ska använda och jag ska ej fördöma andra människor och tro att de inte kan förändra sig.

Men kompromiss då? det låter som något positivt, det sägs ju ofta att man tex i relationer ska kompromissa.

När du kompromissar visar du inte lika mycket omsorg om ditt eget intresse som om du använder kamp. Du visar inte lika stor omsorg om den andras intresse som när du anpassar dig. Du förlorar en del för att den andra ska vinna en del och vice versa. Ni uppnår inte samma gemensamma fördelar som med samverkan, men inte heller samma ömsesidiga förlust som i undvikande.

Att kompromissa kan vara en mycket bra metod för att skapa gemensamma lösningar. Att gå från kamp till kompromiss kan vara en stor framgång. Men det är alltför vanligt att framhålla konfliktstilen kompromiss som ett ideal.

-Så kompromiss är en bit på vägen ialla fall. Men att anpassa sig då?

Där är omsorgen om den andras intressen stor och omsorgen om de egna intressena låg. Att anpassa sig är att ge upp sina intressen och låta den andra vinna.

Anpassning är vare sig självhävdande eller samarbetsvilligt, det är motsatsen till att tävla. Att anpassa sig kan vara att, hålla med, stödja, erkänna fel, ge sig, vara osjälvisk, låta andra ta ansvar och fatta sina egna beslut, sudda ut skillnader eller att lyda någon annan.

Man kan reagera starkt på den självuppoffrande aspekten av den anpassande konfliktstilen. Det är lite förvånande eftersom det är så vanligt och så många är konflikträdda.

Anpassning antas innehålla ett element av att vara engagerad i relationen. Att bry sig om andras intressen tenderar att minska mellanmänskliga spänningar. Under en tid fungerar det säkert att minska problemen i en relation genom att ge efter för andras önskningar. I förlängningen är det dock ingen god strategi.

-Så konflikträdsla är kanske ett sätt att anpassa sig?

Samverkan verkar var den rätta vägen att gå.Den visar maximal omsorg för både egna och andras intressen. Samverkan betyder därmed en strävan mot att båda parter ska få sina intressen tillgodosedda. Det är därför den kallas vinna-vinna för att särskilja den mot de andra konfliktstilarna där konflikten är något som bara ena parten kan vinna.Samverkan brukar innebära en gemensam problemlösning.

 Samverkan bygger på lärande, att genuint försöka komma över kommunikationssvårigheter och lära sig vad den andra vill, ofta djupare än vad han från början uttrycker. Genom att lära mer om varandra öppnas det utrymme för fler och bättre lösningar, men processen att lära sig om varandra kan i sig bli en del av lösningen. Att visa öppenhet och engagemang för motparten ökar respekten, tilliten och förståelsen. Det förbättrar relationen och skapar engagemang.

Det är eftersträvansvärt att vara flexibel och ha förmåga att välja en stil som passar situationen. Om du är begränsad i din stilrepertoar kan det hindra dig skapa det liv och de relationer du vill ha.

Det bästa sättet att förstå konfliktstilarna är som en inställning till konflikten, dig själv och den andra parten. Kamp som konfliktstil präglas exempelvis av att du vill besegra den andra och tillgodose ditt intresse utan att engagera dig i den andra parten. Det kan ske på många sätt och det är målsättningen som avgör vilken konfliktstil du använder, inte beteendet.

-Så min målsättning avgör vilken stil jag ska välja? Kanske skulle konflikthantering vara ett ämne i skolan? Det är ju inte det lättaste och kanske behövs det träning i detta.

Vilken väg ska man gå? Vilken stil ska jag välja?

http://www.hanterakonflikter.se/

2010-11-02 20:24   Christin Ekholm

Hei!
Siellä oli paljon tekstiä, olet melkein kirjoittanut koko kirjan:)
Olet niin hyvä kirjoittamaan kuten olet hyvä valokuvaus, ystäväni.

Nu vet jag ju inte om detta är riktigt översatt :) Roade mig i Google translate :))))
Det är ett intressant ämne, det här med konflikter....jag går en utbildning genom jobbet just nu och där får vi lära oss en del om detta och motiverande samtal, kognitiv samtalsterapi...oj, oj oj det är invecklat men intressant.

Konflikter uppstår ju hela tiden ....jag har mest problem med dig själv och mina inre konflikter, ska jag ladda upp en bild på fotosidan eller inte :)) Nä, nu skojar jag lite...
Tycker att det här med konflikter blir lättare ju äldre jag blir...när man var yngre var man tjurig och ego, jösses, livet är inte så lätt alltid...men roligt!
En härlig bokskog du hittat tillsammans med "Nåttan"

2010-11-02 22:35   Pia-kristina

Ha ha skrattar ihjäl mig..du är för rolig och översättningen är perfekt, tänk det är helt fantastiskt med översättning, har själv använt det ibland eftersom jag har lite svårt med stavningen i finskan. Skulle va kul att höra dig läsa texten också!
Jag tycker också det har blivit lättare att hantera konflikter ju äldre man blivit, jag var en riktig tjurskalle när jag var yngre.
Och JAG väntar på dina bilder medan timmarna lida..ska det komma nån eller ska jag få vänta till döedagar.
Nåttan levererar.