lite av varje

Vi ska faktiskt ut i dag mitt lilla fejs och jag

Som sagt antog jag utmaningen, självporträtt av Anders plåtare och ja, det var inte det lättaste. Försökte först med min kompakt kamera men batterierna dog så det var att ta till systemkamera och med 35 mm objektiv.

Att hålla kameran och försöka rikta rätt och sen se resultatet med allt vad det innebär. Att se sitt eget fejs, ja för det första har man ju levt en stund och ja, det syns och man själv är den som är mest kritisk och till saken hör att jag är inte speciellt fåfängd och jag tycker om naturlighet och naturliga porträtt.

Här är resultatet och lite suddigt till att börja med när man inte har glasögon på sig.

Se där ja, lite klarare men svårt att titta in kameran och ögonen står lite åt olika håll. Föddes tyvärr så

Får väl ta på mig glasögonen så jag ser lite bättre..

När jag fick på glasögonen såg jag att jag tagit med iso 1600 f 3,2 1/80 s

Glömde att kolla iso och det är inte första gången. Sist jag använde kameran ställde jag  iso på 1600, varför lär man sig aldrig.

Nåväl, nu är det gjort och jag och mitt fejs får försöka vara kompisar ett tag till, hoppas jag.

Nu till något helt annat.

Satt igen och bläddrade bland mina bilder och fastnade för dessa.

Jag och mitt lilla fejs går och lägger oss..

2010-09-30 22:14   Christin Ekholm

Hallåååååå PIA!
Du har roat dig med kameran ser jag.....:)))

Svar från Pia-kristina 2010-09-30 23:10

Halooo, jo, det blev en liten lekstund om man säger så.

2010-09-30 22:31   Anders Törngren

Pia
Du antog utmaningen och det uppskattar jag mycket!!!!
Vi bär alla omkring på våra små fejs...o ditt har du själv porträtterat på ett fint sätt.
Dina blå himlar är balsam efter en tolvtimmars arbetdag!
Natti!
Allt Gott!
Anders Plåtare

Svar från Pia-kristina 2010-09-30 23:12

Tack Anders och det var riktigt skoj och lite terapi också. Kul att du gillar bilderna!
Natti! och en bra helg önskar jag dig!

2010-10-01 02:25   EGW

Kul ska man ha, och bilderna är faktiskt riktigt bra. När jag fått på mig glasögonen i alla fall :-) Jo, sitt ansikte har man alltid med sig, då det är en god idé att bli vän med det först som sist. Sedan tycker jag att du nog kunde skratta mer :-) Att man blir lite skrynkligare med åren är ju oundvikligt, och då är det extra trevligt om det är skrattskrynklor! Dessutom får man god hälsa och ett långt liv av skratt. Doktorns ordination: minst ett gott skratt varje dag, och dessutom ett varmt leende varje gång du ser en annan människa i ögonen! Följes denna ordination får du ett nytt liv, jag lovar.

2010-10-01 11:39   Pia-kristina

Ja, det är härligt med skratt och glada miner.