lite av varje

Extraknäckte som tomte

och det var jag nog inge bra på men skoj var det, teaterådrorna fick arbeta lite och det var ett tag sen sist.

Under ett antal år ägnade jag mig åt amatörteater på lokal nivå. Det var roligt men gud vilket slit det var. Det var repetitioner och det var scenbygge, ja i stort sett allt som har med teater att göra, man var inte bara skådespelare. Det var på somrarna vi spelade och ensemblen blev som en familj. Förväntningar och spänning, vad skulle publiken tycka.

Efter ett antal sommaruppsättningar blev jag en dag uppringd av en vän från en grannkommun. Vännen var producent för en nyårsrevy som staden haft ett antal år. Det var en påkostad sådan. Han frågade helt enkelt om jag var intresserad av att vara med och jag blev glad och tackade ja. Kände mig stolt.

Här var det verkligen stort. Jag var bara skådespelerska och inget annat. Hade egen loge, ja bara det var ju en lyx som hette duga. Det var så otroligt roligt och givande. Här agerar (till vänster) jag fågel av något slag, sittandes på en kyrkogårdsmur.

Ett år gick jag på en folkhögskola på en teaterlinje. Där gjorde vi ett par uppsättningar och små, mycket små turneer. Bla en barnföreställning som är det roligaste jag gjort. Spela teater för barn är så härligt. Responsen är så direkt och okonstlad.

Vi gjorde även en lite större uppsättning och det var en pjäs som var otroligt rolig i språket men det fanns ett allvar också. Det är en blandning som tilltalar mig. Jag är ingen farstyp eller jag har lite svårt för den humorn, trots det var jag och min man för någon vecka och såg just en fars av större slag, det ingick i ett weekendpaket som vi unnande oss,  med en mycket känd komiker. Folk skrattade hejdlöst och jag drog på munnen några gånger. Ibland får jag för mig att den publiken verkligen väntar sig att få skratta, de har helt enkelt betalt en summa för det och då med en känd komiker i huvudrollen . Ja, då måste de skratta även om det kanske inte är så himla roligt. Det blir nästan lite hysteriskt.

Går man på en teater av annat slag där det kanske inte förväntas skratt men som faktiskt är rolig, då känns det äkta. Jag såg Cecilia Frode  för några år sedan i Ängelen en uppsättning med bara henne och det är det bästa jag sett i teaterväg, jag skrattade och grät om vartannat, eller grät för att jag skrattade.

Hursomhelst så hade vi en föreställning och jag stod bakom kulisserna och väntade på sticket, då jag och Ulf skulle in på scen. Jag skulle bara flytta mig en aning och det var väldigt mörkt. Jag råkade gå emot något och det small, kändes som allt skulle rasa. Ulf stod i närheten och såg detta. Vi fick ett skrattanfall, jag tror vi båda såg framför oss hur hela sceneen rasade samman. Vi kunde inte sluta skratta och när man inte får skratta blir det än värre. Vi kunde inte titta på varandra. Ulf gick undan en sväng. Sen kom sticket och vi skulle in på scen, våra blickar möttes och då kom skrattet. Publiken såg ut som fågelholkar och vi bara skrattade. Det blev en paus och sen fortsatte vi med skrattet bubblande inom oss.

Må det bli många skratt nästa år!

Pia